Om 5 år…

Hittade ett gammalt dokument, som jag skrev när jag gick sista året på gymnasiet (dvs. när jag var 19 år, för en sisådär 3 år sedan). Mitt minne är dåligt, det vet jag, men ibland är det lite skrämmande dåligt, nästan så att jag anar en ”begynnande demens” eller något annat hemskt som kommer smygande runt hörnet. Förmodligen beror mitt dåliga minne på en hel rad olika faktorer: så som den påtagliga stressen, alla minnen jag förträngt eller varför inte det faktum att jag inte alltid haft det bästa ”ätbeteendet” under alla år. Men hur som haver så hittade jag ett gammalt dokument idag som jag för några år sedan döpt till ”Efter gymnasiet”. Dokumentet var ett gammalt arbete som vi skrev för att förbereda oss på livet som ”unga vuxna”, dvs. vad det finns för regler gällande att hyra i första hand, andra hand, bostadsbidrag, samboskap mm. Och på grund av mitt dåliga minne, blev jag glatt överraskad när jag fastnade för en underrubrik som jag kallat för ”Om 5 år…Screenshot 2013-12-15 12.05.01
Det blev lite roligt att blicka tillbaka på det jag skrev för några år sedan. Inte bara för att jag kan uppmärksamma hur mitt gamla jag formulerade sig, hur jag nu kan hitta massa småfel i texter som jag skrev för bara några år sedan, utan även det faktum att jag la märke till att jag utvecklats som människa dag för dag, utan egentligen lägga märke till det under tiden.
Men det mest glädjande med texten ”Om 5 år…” enligt min mening är ändå det faktum att jag trodde så mycket på en framtid och på hur den skulle se ut. Och överraskande nog så är jag nu, 3 år efter detta:
> studerande på sjuksköterskeprogrammet på KAU (och om allt går som det ska är jag nyutexaminerad när jag fyllt 24, dvs. 5 år efter texten jag skrev på gymnasiet).
> fortfarande tillsammans med David ❤
> och vi bor tillsammans i en hyreslägenhet, på en central ort kallad ”Rud” i Karlstad.
> har en katt som heter Stina.
> äger en skrotbil, med hål i avgassystemet (samt andra defekta delar).
> och jag är rätt lycklig över min levnadssituation (i alla fall med David, Stina och andra nära och kära). Det som tynger mig mest just nu är all stress ifrån studierna och jobbet, men förmodligen när jag blickar tillbaka på den här tiden om sisådär 5 år till, så kommer jag nog förstå att det här nog var en del av den bästa tiden i mitt liv.
admin-ajax

Annonser

kommentera...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s