Kylan.

Jag andas in medan snön yran runt mitt hår,
över mina ögon, och under en sekund är jag förblindad
Tänderna isar, samtidigt som jag välkomnar världen med ett fånigt grin…
Jag funderar på vart allt och inget kommer ifrån
Hur det kommer sig att människor kan vara fysiskt nära
Men ändå så långt bort
Jag virar jackan tätare kring kroppen, huttrar för kylan
Jag tänker att det förmodligen är bättre så här
Att jag hellre stänger ute än släpper in.
large large2
admin-ajax

Annonser

Uni, stan och underliga händelser.

Har spenderat större delen av dagen på universitetet med föreläsningar om trycksår, sårbehandling, kapillärprov etc. Har varit en rätt rolig dag, trots att man blir lite trött i huvudet och okoncentrerad efter några timmars malande. Tur att man har klasskamrater som är lite roliga att socialisera med, annars hade det väl varit helt oumbärligt 😛
Utöver uni, så har jag även varit en kort stund på stan med Ulle och Ida. Hittade mer saker än vad jag borde ha köpt, men det är så det blir när jag släpps lös (uppenbarligen)…

Utöver uni och stan har jag haft världens underligaste dag, då det mesta jag tänkt eller sagt slagit in. Först var det på förmiddagsrasten då jag pratade om att jag nog behöver ringa angående min plattång som varit borta ett tag (på grund av att den gick sönder). Knappt innan jag hann avsluta meningen ringer telefonen: okänt nummer, men jag svarar så klart. På andra änden är det en tjej som säger att hon ringer ifrån ”Ghd”, jag som är lite trög fattar dåligt, men inser sedan att det är angående plattången. Hon berättar för mig att jag kommer få en ny plattång skickad till mig och att den förmodligen anländer om några dagar.
Sedan vid lunchen ska Ulle och jag äta focaccia med parma och mozarella, jag säger då när vi är i kön att det nog kommer bli så att det bara är en focaccia kvar och att någon av oss kommer att få nöja oss med något annat att äta. Framme i kassan visar det sig att så är fallet… Men det löser sig ändå, då Ulle tar en panini istället.
Några timmar efter detta går jag på affären och veckohandlar, jag har plånboken i handen på grund av att väskan ligger i bilen och lägger ifrån mig plånboken vid några produkter som jag kollar på. Jag tänker under tiden då jag kollar på dessa produkter ”att det skulle ju vara väldigt klumpigt om jag glömde min plånbok och bara gick härifrån nu” och fortsätter att kolla på allt möjligt. Jag går sedan iväg när jag fått tag i vad-det-nu-var-jag-skulle-ha och kommer på vid kassan att jävlar jag glömde ju plånboken! Lite komiskt får jag springa och hämta den, och som tur var låg den kvar.

– Kanske är jag ”tillfälligt synsk”, eller som det förmodligen beror på: en ren slump 🙂
admin-ajax 

Hjärnspöken.

Jag vill ruska om mig själv, jag vill våga komma ut ur min egen bubbla. Närmare någon slags verklighet. Men under all smuts och damm känns verkligheten allt för långt bort.
I ett virrvarr av kaos, åsikter och folk står jag någonstans i mängden och försöker bli klok på vad jag gör här, vad min roll i allt det här är. Och jag finner inga ord. Jag finner inget annat än endast tomrum i en omgivning fylld av människor.

Och jag är trött på att alltid tänka, på alla hjärnspöken som kommer förbi då och då. Hur hela min existens under en stund kan definieras utifrån några orationella känslor som härjar och lämnar mig ensam och förundrad gång på gång.

Men jag antar att det här är en del av att vara i livet. Alla stunder har sina uppgångar och nedgångar. Och nere i dalen ska jag kämpa mig upp. Men först måste jag få fälla några tårar för att kunna ställa mig upp och kämpa några dagar till.
large
admin-ajax

Livet & tiden.

Nu har det varit hektiskt igen. Livet. Men det är väl så det ska vara att leva antar jag 😛
Under veckan som passerat gjorde jag både en salstenta på tisdagen och skrev sedan klart en hemtenta i form av ett paper på lördagen, vilket har gjort det lite svårt att prioritera tiden så att den ska räcka till att även umgås med nära och kära. Men nu har jag några dagar ”ledigt” innan seminariet på torsdag, som är den sista delen av examinationsuppgifter innan jag kan säga att jag är klar med termin 1 på sjuksköterskeprogrammet… Tänk att tiden har gått så fort! Nu är det bara fem terminer kvar innan jag förhoppningsvis kan kalla mig för sjuksköterska (om jag bara klarar läkemedelstentorna!).
Dessa dagar, innan nästa vecka då allt blir stressigt igen pga. termin 2 börjar ska jag ta tillfället i akt att umgås, mysa och bara vara… Batterierna behöver ju laddas, samtidigt som vänner och familj ändå är de som är viktigast när allt kommer omkring ❤

– Bilder ifrån mobilen, tagna under de senaste två veckorna.
admin-ajax