Kylan.

Jag andas in medan snön yran runt mitt hår,
över mina ögon, och under en sekund är jag förblindad
Tänderna isar, samtidigt som jag välkomnar världen med ett fånigt grin…
Jag funderar på vart allt och inget kommer ifrån
Hur det kommer sig att människor kan vara fysiskt nära
Men ändå så långt bort
Jag virar jackan tätare kring kroppen, huttrar för kylan
Jag tänker att det förmodligen är bättre så här
Att jag hellre stänger ute än släpper in.
large large2
admin-ajax

Annonser

kommentera...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s