Fredagspoesi.

Det virvlar till i mitt bröst
– som om allt därinne vill sprängas upp och hämta andan.
Men jag hyschar för uppståndelsen,
kväver den med hopknuten mun, jag är den fega som tiger som muren.

Alla de cirkulerande tankarna, människorna
de gapar öppet med idealen, som facit i sin hand.

Och än en gång vågar jag inte blicka in i deras ögon,
för rädslan att de ska se mig.

Annonser

kommentera...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s