Vakuum.

Tänka sig att det kunde finnas så mycket ilska i en så liten kropp.

Ögon som svartnar, som ett bottenlöst hål som öppnar upp sig
så att ”själen” försvinner ned i ett slags tomrum.
Vakuum.

Ilska, envishet, ånger, skam och likgiltighet.
Nästintill allting på en och samma gång.

Tänka sig att det kunde rymmas så mycket emotioner,
följt av ingenting.

Till vilken nytta, mening?
Bara fullständig hopplöshet,
följt av självbehärskning,
förundran över självet.
Det nyfunna jaget.

Advertisements

kommentera...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s