Livet/döden.

Dödsångest.
En brinnande känsla i mitt bröst, den sipprar bubblandes upp till någon form av yta.
Jag undrar om stunden är kommen, då min sista andhämtning lämnat mig?
Det brinner till, som om alla celler, likt glöden i en eld
sakta slingrat upp genom halsen.

En kvävande känsla förföljer mig, släcker den inneboende elden
Men alldeles för sakta.

Låt mig inte glömma att andas,
så livet inte lämnar mig.