Nostalgitripp, ZTV & MTV.

Har fastnat i någon form av nostalgitripp för tillfället. Jag längtar tillbaka till tiden då ZTV och MTV faktiskt var rena musikkanaler… Där man kunde upptäcka nya band och artister (som man kanske inte hade stött på annars). Nu återstår endast MTV i någon form av förnedrings-TV, där musiken har blivit lagd åt sidan. Och jag sörjer det som varit, givetvis.

Trots att jag är ung och född på 90-talet har jag hunnit bli nostalgisk, och lärt mig hur det känns att vara gammal. Det ter sig underligt på något vis, för omgivningen tycks inte tycka att jag är speciellt gammal – i vissa människors ögon kommer jag förmodligen under en väldigt lång tid framöver betraktas som ”en av de små”, och inte alltid mig emot, att vara den lilla i ligan kan ha sina fördelar.

Men i vissa stunder funderar jag kring varför jag ständigt kommer tillbaka till det här med att känna mig så ofantligt gammal… Skiljer sig mitt tankesätt och mitt beteende stort ifrån resten av min omgivning (som är i min ålder?). Eller är det bara en subjektiv känsla, av att ha ”växt upp för tidigt” och att jag helt enkelt är en person som ofta tar ansvaret och gärna planerar och tänker på konsekvenserna innan jag handlar?

Det är sådana här tankar, som jag kan tänka mig är helt ointressanta för min omgivning som jag går runt och tänker på emellanåt, och som jag nu ventilerar ut till er stackare som orkade läsa.
Men nu räcker det med tankar för ikväll, imorgon är en ny dag osv.
Tack och hej för mig!
admin-ajax

Annonser

21.

Just vaknat upp på min födelsedag. Fyller 21 år idag och visserligen är det roligt att fylla år så klart, samtidigt som det känns att man blivit lite mer vuxen (om man jämför med tidigare födelsedagar). Jag kunde inte komma på något jättevettigt att önska mig till exempel (vilket alltid varit lätt tidigare när man var yngre). Jag känner mig nog ganska tillfreds med det mesta jag har och kan inte komma på mycket annat som jag skulle vilja ha. Huvudsaken egentligen är ju att jag har mina nära och kära, ett tak över mitt huvud, mat på bordet och något att sysselsätta mig med (det är det jag främst är ute efter, resten är ju materiella saker som så klart också är roligt att ha, men som inte kan kompensera för allt det där andra).
tumblr_mep1i4dtD71rzybcwo1_500_large
Så idag är jag 21, men jag har ju haft ett helt år som tjugoåring också. Och under det gångna året har jag:
– Börjat betala för min egen tandvård (tidigare var det ju ”gratis”).
– Kommit på att man får väldigt mycket för pengarna på Ikea när man ska flytta hemifrån (på bekostnad av vem kan man ju undra?)
– Blivit sambo och flyttat in i min första egna lägenhet (och det är mysigt).
– Fått ett ”riktigt” jobb över sommaren (som jag skaffade på egen hand och var kvar på).
– Gått på min första riktiga festival (tidigare var det bara några småfestivaler).
– Skaffat katt (som jag och älskling döpt till Stina).
– Fått det underbara beskedet att jag ska bli moster (och jag längtar!).
– Anmält mig till högskoleprovet (för att kunna få mer kunskap efter universitetsprogrammet jag går på nu).
– Sett en antydan till gråa hårstrån (eller så var det bara en ljusreflektion i spegeln).
– Fått hem brev ifrån den ”allmänna pensionen” (tack, jag kände mig ”inte” gammal innan).
– Fått en ny favoritaffär (med det bästa utbudet på mat).
– Gått på min första babyshower (mysigt och roligt värre).

Och utöver det här har jag gjort en hel del massa annat (men det där var bara några ljusglimtar). Utöver åldersnojan över att ha fyllt tjugo och osäkerheten över att ta steget in i vuxenvärlden har jag även lyckats oroa mig (blir förbannad över) att jag och alla runt mig en dag ska dö. Samtidigt som jag accepterat tanken vissa dagar. Jag har under det gångna året även varit dum samtidigt som jag under några tillfällen varit smart. Jag har gråtit, skrattat, skrikit, sjungit, dansat… Jag har levt, och det har gått upp och ner. Ibland har jag trivts mer, men ibland mindre med mig själv och omvärlden… Och ibland har jag inte haft en aning. Det enda jag vet med all säkerhet är dock att jag med spänning väntar på vad framtiden har att erbjuda (och att jag ibland har svårt att vänta).
Namnlös