Om 5 år…

Hittade ett gammalt dokument, som jag skrev när jag gick sista året på gymnasiet (dvs. när jag var 19 år, för en sisådär 3 år sedan). Mitt minne är dåligt, det vet jag, men ibland är det lite skrämmande dåligt, nästan så att jag anar en ”begynnande demens” eller något annat hemskt som kommer smygande runt hörnet. Förmodligen beror mitt dåliga minne på en hel rad olika faktorer: så som den påtagliga stressen, alla minnen jag förträngt eller varför inte det faktum att jag inte alltid haft det bästa ”ätbeteendet” under alla år. Men hur som haver så hittade jag ett gammalt dokument idag som jag för några år sedan döpt till ”Efter gymnasiet”. Dokumentet var ett gammalt arbete som vi skrev för att förbereda oss på livet som ”unga vuxna”, dvs. vad det finns för regler gällande att hyra i första hand, andra hand, bostadsbidrag, samboskap mm. Och på grund av mitt dåliga minne, blev jag glatt överraskad när jag fastnade för en underrubrik som jag kallat för ”Om 5 år…Screenshot 2013-12-15 12.05.01
Det blev lite roligt att blicka tillbaka på det jag skrev för några år sedan. Inte bara för att jag kan uppmärksamma hur mitt gamla jag formulerade sig, hur jag nu kan hitta massa småfel i texter som jag skrev för bara några år sedan, utan även det faktum att jag la märke till att jag utvecklats som människa dag för dag, utan egentligen lägga märke till det under tiden.
Men det mest glädjande med texten ”Om 5 år…” enligt min mening är ändå det faktum att jag trodde så mycket på en framtid och på hur den skulle se ut. Och överraskande nog så är jag nu, 3 år efter detta:
> studerande på sjuksköterskeprogrammet på KAU (och om allt går som det ska är jag nyutexaminerad när jag fyllt 24, dvs. 5 år efter texten jag skrev på gymnasiet).
> fortfarande tillsammans med David ❤
> och vi bor tillsammans i en hyreslägenhet, på en central ort kallad ”Rud” i Karlstad.
> har en katt som heter Stina.
> äger en skrotbil, med hål i avgassystemet (samt andra defekta delar).
> och jag är rätt lycklig över min levnadssituation (i alla fall med David, Stina och andra nära och kära). Det som tynger mig mest just nu är all stress ifrån studierna och jobbet, men förmodligen när jag blickar tillbaka på den här tiden om sisådär 5 år till, så kommer jag nog förstå att det här nog var en del av den bästa tiden i mitt liv.
admin-ajax

Annonser

Saker som hör livet till.

Nu har det varit tyst här ett tag igen. Har haft en hel del för mig med tentaplugg, salstenta, ny arbetsgivare och andra mysigare saker som hör livet till (så som att umgås med syster, Loui och Amanda). För visso är det bra att vara sysselsatt (oftast), men det blir inte många tankar på att sätta sig vid datorn och skriva här då…
Har som sagt haft en salstenta denna vecka, som handlade om nervsystemet, sinnena och rörelseapparaten. Förhoppningsvis lönade sig mitt pluggande med ett bra resultat, men det återstår att se.
Började även arbeta för ”Frösunda” nu i början av december, eftersom de tog över personlig assistans som kommunen tidigare höll i. Vilket inneburit lite förändringar (rent pappersmässigt mest), men förmodligen kommer det inte bli så stor ändring för just mig (arbetsmässigt), så det löser sig nog.
Mina studier på sjuksköterskeprogrammet ser ut som uniprogram oftast gör dock, stressiga och mycket att göra (så jag vet inte hur mycket tid jag kommer att ha över till jobb/fritid) nu runt jul och januari… Men som det känns just nu är det bara att kämpa igenom den här terminen (tänk att första terminen snart är förbi redan!), och sedan kämpa mig igenom några fler (tills jag blir klar någon gång). Har vacklat lite fram och tillbaka när det kommer till hur säker jag är på att jag faktiskt kommer passa som sjuksköterska och tankar som ”är det här verkligen det jag vill?”, ”kan jag verkligen?” – men just idag är jag väldigt säker på att jag bara måste kämpa mig igenom det här programmet, för det känns som det mest rätta för mig (just nu). Jag vet ju att jag vill hjälpa människor, men det är svårt att veta inom vilket område jag skulle kunna passa bäst. Men hur som helst tror jag sjuksköterskeprogrammet är en oerhört bra start och grund för framtida drömmar.
Jagmedröttläppstift
– Jag idag.
admin-ajax

Prylar ifrån TGR.

Tidigare idag var älskling, jag och Tobias i stan. Jag bestämde mig för att vi skulle gå in på TGR och fann några roliga prylar som jag köpte. Det blev en spargris som man kan skriva med tavelkrita på, ett fotoalbum samt en ”massagepryl”:

Älskling och jag var även förbi butiken ”Hemmakväll” och köpte med så mycket godis så att det förmodligen kommer räcka några veckor, haha. Kommer bli kämpigt att orka äta upp allt, men förmodligen får jag en hel del hjälp med det 😉

Utöver det fick jag ett samtal av chefen när jag stod och plockade godis, och som det ser ut just nu kommer jag få en helhelg med jobb i slutet av månaden. Vilket resulterar i att jag får sätta fart med tentaskrivandet redan nästa vecka om jag ska hinna klart tills deadline. Det kommer förmodligen bli lite stressigt, men lite tidspress kan vad jag ser det som verka motivationshöjande (så länge det inte blir för mycket vill säga). Får hoppas att studierna inte blir lidande för att jag tar på mig för mycket jobb bara. Samtidigt som jag känner att jag inte kan säga nej till jobbet heller, då jag trivs så bra med personerna jag jobbar hos…

Åh, nu orkar jag inte oroa mig mer för tenta och jobb. Får bli att äta lite mer godis istället 🙂
admin-ajax

Workin’ nine to five…

Eller ja snarare ifrån 14 till 20 idag. Har även lärt mig ett och annat, då jag varit hemma hos en ny person och jobbat. Som vikarie har jag märkt att det lätt blir så, att man blir placerad lite överallt där det behövs personal. Det kan vad jag ser det som vara både bra och dåligt. Den bra biten är ju att jag får träffa nya människor, uppleva nya saker och lära mig ny kunskap som jag annars inte hade fått om jag varit hos en och samma person. Det som är mindre bra dock är att jag inte riktigt hinner lära känna personer jag är hos, då jag slussas runt hos flera stycken. I framtiden hoppas jag i alla fall på att få återkomma till dem som jag tidigare jobbat hos. Men vi får väl se hur det blir med det (jag är ju trots allt vikarie så det är ju inte konstigt om jag kommer få se en hel del nya ansikten framöver).
DSC_0752
Åh, och sedan får jag ju inte glömma bort studierna heller, jag läser ju till sjuksköterska för en anledning 😉 För tillfället är det däremot rätt lugnt när det kommer till plugget. Vi har nyligen haft vårt första grupparbete samt redovisning, vilket gick alldeles utmärkt (bortsett ifrån min nervositet som gjorde att jag glömde bort vad jag skulle säga under redovisningen, haha). Utöver det så är det inte mycket plugg framöver, förmodligen är det vad föreläsarna kallar ”hemmastudier eller litteraturstudier” som gäller fram till hemtentan som ska skrivas och bli klar i början av oktober. Jag vet inte riktigt när det är dags att börja plugga ordentligt, men jag skulle gissa på att det kommer att bli en hel del ”intensivplugg” under oktober månad, då anatomin drar igång. Förmodligen kommer det bli oerhört spännande och svårt, men förhoppningsvis klarar jag det.

admin-ajax