Högtider.

Det nalkas alltid högtider, så som födelsedagar…
Och för en stund kunde jag glädjas av solsken och skratt
Men än en gång påminns jag, på grund av henne,
hur det kommer sig att likgiltigheten sköljer över mig
Hon som ska vara ens egen, den första person att anförtro sig åt
Hon river upp en ilska ur mitt bröst, och jag kan inget annat än känna ledsamhet
Varje gång jag hör hennes röst.
large
– Jag undrar om hon vet hur gammal jag blir?

Annonser

Hjärnspöken.

Jag vill ruska om mig själv, jag vill våga komma ut ur min egen bubbla. Närmare någon slags verklighet. Men under all smuts och damm känns verkligheten allt för långt bort.
I ett virrvarr av kaos, åsikter och folk står jag någonstans i mängden och försöker bli klok på vad jag gör här, vad min roll i allt det här är. Och jag finner inga ord. Jag finner inget annat än endast tomrum i en omgivning fylld av människor.

Och jag är trött på att alltid tänka, på alla hjärnspöken som kommer förbi då och då. Hur hela min existens under en stund kan definieras utifrån några orationella känslor som härjar och lämnar mig ensam och förundrad gång på gång.

Men jag antar att det här är en del av att vara i livet. Alla stunder har sina uppgångar och nedgångar. Och nere i dalen ska jag kämpa mig upp. Men först måste jag få fälla några tårar för att kunna ställa mig upp och kämpa några dagar till.
large
admin-ajax