Saker som hör livet till.

Nu har det varit tyst här ett tag igen. Har haft en hel del för mig med tentaplugg, salstenta, ny arbetsgivare och andra mysigare saker som hör livet till (så som att umgås med syster, Loui och Amanda). För visso är det bra att vara sysselsatt (oftast), men det blir inte många tankar på att sätta sig vid datorn och skriva här då…
Har som sagt haft en salstenta denna vecka, som handlade om nervsystemet, sinnena och rörelseapparaten. Förhoppningsvis lönade sig mitt pluggande med ett bra resultat, men det återstår att se.
Började även arbeta för ”Frösunda” nu i början av december, eftersom de tog över personlig assistans som kommunen tidigare höll i. Vilket inneburit lite förändringar (rent pappersmässigt mest), men förmodligen kommer det inte bli så stor ändring för just mig (arbetsmässigt), så det löser sig nog.
Mina studier på sjuksköterskeprogrammet ser ut som uniprogram oftast gör dock, stressiga och mycket att göra (så jag vet inte hur mycket tid jag kommer att ha över till jobb/fritid) nu runt jul och januari… Men som det känns just nu är det bara att kämpa igenom den här terminen (tänk att första terminen snart är förbi redan!), och sedan kämpa mig igenom några fler (tills jag blir klar någon gång). Har vacklat lite fram och tillbaka när det kommer till hur säker jag är på att jag faktiskt kommer passa som sjuksköterska och tankar som ”är det här verkligen det jag vill?”, ”kan jag verkligen?” – men just idag är jag väldigt säker på att jag bara måste kämpa mig igenom det här programmet, för det känns som det mest rätta för mig (just nu). Jag vet ju att jag vill hjälpa människor, men det är svårt att veta inom vilket område jag skulle kunna passa bäst. Men hur som helst tror jag sjuksköterskeprogrammet är en oerhört bra start och grund för framtida drömmar.
Jagmedröttläppstift
– Jag idag.
admin-ajax

Annonser

Trött.

Idag skäms jag nästan lite över att jag inte har åstadkommit något. Fast bara nästan.
Har känt mig trött, så där trött som jag alltid gör på dagen. Det konstiga är ju att det nästan alltid vänder tills kvällen och natten återvänder. Ibland undrar jag om det kanske möjligtvis skulle kunna vara så att jag inte riktigt är skapad för dagarna. Kanske är jag mer lik Stina som ligger och sover i soffan och leker och busar på kvällen. Tråkigt att jag inte kan göra så resten av livet (eller det kanske är tur?). Man måste ju börja leva någonstans och soffan är nog inte det ultimata stället.

Hela dagen har dock inte varit helt tom, trots att de flesta timmarna har varit framför TV:n och datorn. Tog bland annat en svängom till affären förut, för att posta ett brev och för att hämta ut ett paket. Det kom även ytterligare ett paket till dörren som bara var till Stina, hon verkade väldigt nyfiken på detta. Undrar dock om det var själva innehållet eller bubbelplasten som var roligast. Lagade även tortillas med älskling innan han fick ge sig iväg på nattskiftet…

Så visserligen har jag plockat med lite nya saker idag och lagat mat. Men i stort sett har det varit en latdag helt enkelt. På måndag får det dock bli ändring på detta, för då är det  jobb som står på schemat.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag vet inte vad jag vill bli.

Till hösten startar tredje terminen det vill säga andra året på programmet som jag går.
Jag känner redan nu att det börjar krypa i skinnet, allting går så fort samtidigt som jag inte vet varken ut eller in. Jag vet inte vad jag vill bli och förmodligen så kommer det alltid vara så… Det mest jobbiga är pressen på att man ska vara någon och prestera som alla andra. Som om någon stod över en med pistol och tvingar en att välja, jobbet eller livet. Och jag hatar det, jag hatar att jag måste välja och veta någonting som jag själv tror att jag aldrig kommer komma underfund med. Hade inte allting varit styrt av pengar, status, betyg och konsumtion så hade livet kanske varit mer. Kanske hade jag känt att jag hade mer att säga till om. Jag vet ärligt talat inte, men ibland blir jag så fruktansvärt rädd att det här är det jag har och det jag får. Ingenting annat och sedan är jag död.
Pang. Borta. Hej då.

Besegrad av rutinen.

Började min andra vecka på jobbet igår, är fortfarande så där nervös som man kan vara på just nya ställen… Men förhoppningsvis går det över till nästa vecka eller så.
Personerna är ju trots allt jättesnälla och jobbet är inte svårare än att jag sitter och pratar i telefon dagarna i ända. Vilket är roligare än vad jag faktiskt hade förväntat mig.

Det är även jättebra nu till sommaren att jag får någonting att sysselsätta mig med när universitetsstudierna har tagit en paus. Visserligen hade det varit roligt med lite ”sommarlov” efter studierna, men jag kommer förmodligen få ledigt tre veckor i juli då det är sommarstängt. Så jag får nog min beskärda del av sommaren ändå 🙂

De tre veckorna när jag är ledig skrämmer mig dock lite, jag vet nämligen inte vad jag ska göra utan någon form av rutin.
Jag vet inte när det hände, när jag blev en slav under rutinen, strukturen eller vad-det-nu-ska-kallas… Det känns ibland som att jag gick ifrån att ha varit fri någon gång för längesedan, och helt plötsligt hamnade i en värld fylld av nonsens.
Och just nu erkänner jag mig, besegrad av rutinen.