Maten kallar på mig.

Håller just nu på att vänta på att maten ska bli klar.
Tobias och Louise kom nämligen över så det blir lite ”extra fin” middag idag.
Lövbiff, potatis i ugn och madeira sås står på menyn (och jag är så hungrig!)

Samtidigt som alla håller på med att springa fram och tillbaka i köket
så försöker jag att läsa och plugga lite till högskoleprovet
(vad har jag gett mig in i undrar jag nu).
Känner mig inte direkt jättesmart när jag kollar igenom mattedelarna.
Men det ska nog gå på något sätt, med lite förberedelser så…
Nu har jag dock fått nog av förberedelser och ska nog ta och bege mig in i köket!
Maten kallar på mig.
Namnlös

Annonser

Bland alla dessa materiella ting.

Så nu sitter jag här, klarvaken på lördag morgon och klockan har ännu inte hunnit bli 11.
Visserligen är det lite typiskt, med tanke på hur min dygnsrytm annars brukar se ut.
Men jag kan inte kalla mig själv förvånad, när allt jag försökte göra för cirka 3 timmar sedan var att stänga ute ljudet ifrån mina malande tankar. Som jag dessvärre fick på köpet av att ha blivit väckt av min egen mobil…

Jag får aviseringar varje gång jag får ett mejl eller någon vill något på facebook och jag har inte kommit underfund med hur jag stänger av det på bästa möjliga vis, för att inte missa viktiga saker på dagen då jag faktiskt är vaken.
Detta har jag kommit fram till är ett av de stressmoment som jag och säkert många andra egentligen skulle överleva utan (bland alla dessa materiella ting)…
Och ibland känner jag att jag skulle vilja bosätta mig i en grotta mitt ute i skogen utan vare sig tillhörigheter eller kommunikation till ”den moderna världen”. Det skulle förmodligen utspela sig på liknande vis som för personen i ”Into the wild” – För er som har sett filmen, ni vet vad jag menar och för er som inte sett den, se den och få er en tankeställare 😉

Hur som helst, med detta sagt känner jag mig inte mycket visare och förmodligen skulle det inte göra någon skillnad för många fler än mig själv om jag någon gång skulle bestämma mig för att bosätta mig mitt ute i ödemarken.
Men tills dess, hoppas jag att min mobil, TV eller något annat inte hinner äta upp mig.