How you sleep at night.

Musiken är min livboj när allting känns skevt och kalt. Den inspirerar mig, förändrar min sinnesstämning och får mig att vilja och uppleva mer…
Även om sommaren har nått sitt slut, lika snabbt som den började, är jag ändå några artister och låtar rikare på min ”livslista”. Jag känner mig inte överdrivet glad, utan snarare tillfreds med hur den här sommaren har urartat sig.
Jag smakar på ordet tacksamhet och finner att det passar bra i det här sammanhanget. Jag är tacksam för ännu en sommar med vackert väder som jag fick dela med mina nära och kära.

Efter en hel del arbete på ett vårdboende, och många skratt har jag nu en vecka av ledighet innan det bär iväg tillbaka till universitetsstudierna.
En ledighet som innefattar ett besök till frisören och avresa till ett annat land. 
Vi åker till Turkiet imorgon, och med mig är givetvis en spellista med min favoritmusik.

Tji fick jag.

Att somna sex på kvällen resulterade i ett uppvaknande halv fyra
– när solen ännu inte brutit sig upp emot himlen
Och fundersam undrar jag vad jag ska ta mig till, under dagen, och med livet
(det slutar nog med att jag bakar kärleksmums).

Redan har en del av sommaren passerat,
och jag får en känsla av att livet springer ifrån mig
Trots att tiden tycks stå stilla under ögonblicken
– det är ironiskt på något vis.

Men trots tid och mulna dagar, så trivs jag nog rätt bra ändå
jag har ett sommarjobb som jag gillar och en resa bokad i Augusti
Och jag kommer på mig själv med att låta som en riktig medelsvensson,
en sån som jag aldrig trodde att jag skulle växa upp till att bli…
– Men tji fick jag.

Högtider.

Det nalkas alltid högtider, så som födelsedagar…
Och för en stund kunde jag glädjas av solsken och skratt
Men än en gång påminns jag, på grund av henne,
hur det kommer sig att likgiltigheten sköljer över mig
Hon som ska vara ens egen, den första person att anförtro sig åt
Hon river upp en ilska ur mitt bröst, och jag kan inget annat än känna ledsamhet
Varje gång jag hör hennes röst.
large
– Jag undrar om hon vet hur gammal jag blir?

Livet.

Har pluggat och stressat ofantligt mycket på senaste tiden för en stor tenta som vi har imorgon. Men ibland måste man inse att det faktiskt finns mer i livet, utöver alla krav… Och att man är värd att ge sig själv en paus ibland, innan hela huvudet exploderar för allt som ska få plats.
Det är något jag personligen ofta glömmer, att huvudet och kroppen kan ge upp. Vilket leder till att jag blir dyster och bitter på vägen.
Och visst, jag ska väl inte säga att jag inte är orolig för morgondagen – det finns en känsla av oro bosatt i mig större delen av tiden.
Den känslan får helt enkelt åsidosättas för stunden, för jag har insett att jag gör så gott jag kan. Räcker inte det, så får jag väl försöka någon annan gång – när tid och ork finns.
Jag har bannemig inte en chans att leva om livet, och det är just stunder ifrån livet som jag mister varje gång jag stressar.

– Kanske ska jag försöka ta efter ”Paramores” syn på livet istället?