Nostalgitripp, ZTV & MTV.

Har fastnat i någon form av nostalgitripp för tillfället. Jag längtar tillbaka till tiden då ZTV och MTV faktiskt var rena musikkanaler… Där man kunde upptäcka nya band och artister (som man kanske inte hade stött på annars). Nu återstår endast MTV i någon form av förnedrings-TV, där musiken har blivit lagd åt sidan. Och jag sörjer det som varit, givetvis.

Trots att jag är ung och född på 90-talet har jag hunnit bli nostalgisk, och lärt mig hur det känns att vara gammal. Det ter sig underligt på något vis, för omgivningen tycks inte tycka att jag är speciellt gammal – i vissa människors ögon kommer jag förmodligen under en väldigt lång tid framöver betraktas som ”en av de små”, och inte alltid mig emot, att vara den lilla i ligan kan ha sina fördelar.

Men i vissa stunder funderar jag kring varför jag ständigt kommer tillbaka till det här med att känna mig så ofantligt gammal… Skiljer sig mitt tankesätt och mitt beteende stort ifrån resten av min omgivning (som är i min ålder?). Eller är det bara en subjektiv känsla, av att ha ”växt upp för tidigt” och att jag helt enkelt är en person som ofta tar ansvaret och gärna planerar och tänker på konsekvenserna innan jag handlar?

Det är sådana här tankar, som jag kan tänka mig är helt ointressanta för min omgivning som jag går runt och tänker på emellanåt, och som jag nu ventilerar ut till er stackare som orkade läsa.
Men nu räcker det med tankar för ikväll, imorgon är en ny dag osv.
Tack och hej för mig!
admin-ajax

Annonser

Community.

Snart kommer älskling med kebab till mig och då hoppas jag att vi ska se på den för mig nyfunna serien ”Community”. Känns lite pinsamt att jag inte vetat om att den funnits för ens förra veckan, eftersom den redan är uppe i fyra säsonger och har sänts sedan 2009… Men, men bättre sent än aldrig antar jag…
community
Nu är jag så hungrig så jag håller på att knapra i mig tangentbordet snart!
– Älskling kom hem nu! ❤
Namnlös

Fighting.

Sitter och funderar samtidigt som filmen ”Fighting” rullar på TV:n.
Det är en sådan där film som får mig att fundera på människans överlevnadsinstinkt och hur långt man går för att klara sig i en värld byggd på pengar.
Jag vet inte om filmen är bra eller bara sorglig. Men den får mig att pendla mellan bitterhet och sentimentalitet… Precis som mycket annat här i livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag antar att jag får återgå till TV-tittandet så att jag inte missar något viktigt.