Jag vet inte vad jag vill bli.

Till hösten startar tredje terminen det vill säga andra året på programmet som jag går.
Jag känner redan nu att det börjar krypa i skinnet, allting går så fort samtidigt som jag inte vet varken ut eller in. Jag vet inte vad jag vill bli och förmodligen så kommer det alltid vara så… Det mest jobbiga är pressen på att man ska vara någon och prestera som alla andra. Som om någon stod över en med pistol och tvingar en att välja, jobbet eller livet. Och jag hatar det, jag hatar att jag måste välja och veta någonting som jag själv tror att jag aldrig kommer komma underfund med. Hade inte allting varit styrt av pengar, status, betyg och konsumtion så hade livet kanske varit mer. Kanske hade jag känt att jag hade mer att säga till om. Jag vet ärligt talat inte, men ibland blir jag så fruktansvärt rädd att det här är det jag har och det jag får. Ingenting annat och sedan är jag död.
Pang. Borta. Hej då.

Annonser